Patrullhundar och vikten av att integrera dessa i förbandet.

Inleder med att förklara vem jag är och att allt nedan är mina egna upplevelser och synpunkter och att jag inte representerar försvarsmakten i det här inlägget. Jag har tjänstgjort i hemvärnet sedan 2008 och varit gruppchef, plutonchef, varit instruktör sedan 2013 och körde upp min patrullhund hösten 2021.

I den tiden vi lever i just nu så har vi fler hundekipage ute på förband än under senaste 15 åren som jag varit med i Hemvärnet. Hundtjänsten har haft ett stort uppsving sista åren vilket är fantastiskt, men det skapar också problem ute på förbanden när dom inte får tillräcklig stötning i hur dessa ska tas emot, nyttjas och hur det fortsätter att utvecklas ute på förbanden.

Vad har hundförarna för utbildningsståndpunkt när det levereras till förbandet?

Det finns alltid undantag såklart men om vi ska generalisera så har dom allra flesta hundförare ingen som helst erfarenhet av försvarsmakten innan de påbörjar sin patrullhundskurs. Dom har en hund som klarat anlagstestet hos Svenska Brukshundsklubben och sedan börjar sin resa mot att bli soldat i försvarsmakten med hund. Dom genomför patrullhundskurs där dom lär sig som ekipage att identifiera vind, ljud och spår och sedan att fastställa dessa. När dom gått igenom hela kursen och klarat sitt behörighetsprov så genomförs GU-F om det inte är gjort sedant tidigare. GU-F är en två veckors utbildning för frivilligpersonal där de lär sig grunderna i att vara soldat med fokus på säker vapenhantering. När de klarat av den så ska dom genomföra Hundförarutbildning där dom lär sig att röra sig i formation som en patrull och att jobba med sin hund i en patrull. När det är klart så genomförs intro på det regementet man tillhör och ekipaget levereras till respektive kompani. Så vad har dom lärt sig under resan hos FFO (frivilliga försvarsorganisiationer)? - Att agera som enskilt ekipage, hunden har lärt sig dom olika saker som den ska identifiera, kunna markera dessa och föraren har lärt sig läsa sin hund. - Grunder i hur man rör sig i en patrull med en grupp, hur man jobbar som hundförare i en patrull och förhoppningsvis fått en större förståelse för vad dom konkret kommer göra. - Fått lära sig bära uniform, hur man reser tält, sjukvård och skjuta sitt personliga vapen.

Efter deras utbildning så har det alltså lärt sig hur dom ska på en grundläggande nivå kunna agera som en hundförare i hemvärnet och försvarsmakten. Varför förtydligar jag detta som inledning? Jo för att med det som bakgrund kanske man får en bättre förståelse för att hundförarna som kommer ut behöver all stötning och välkomnande dom kan få. Livet ute på förbandet och ute på övning är något som är helt nytt för dom. Oftast har det ganska låg utbildningsståndpunkt på den egna utrustningen, vad som är bäst att packa hur och alla små knep som man lärt sig av erfarenhet. Det vet inte hur ett kompani är uppbyggt, varför deras närmaste chef är en plutonchef och inte hundbefälet och mycket annat som vi med erfarenhet tar för givet.

Att ta emot och påbörja planering av utbildning

Många nya hundförare som jag pratar med har ofta dålig koll på vem deras närmaste chef är och vem dom ska fråga om olika saker. Strukturen ser lite olika ut beroende på vart man är i landet och vilken typ av förband man är. Förbandet har mycket att vinna på att ge dom så mycket information från början som möjligt. Närmaste chef, kontaktuppgifter till personen, när är nästa övning/KU, vart hittar dom information om till exempel utbildningar som går att söka via utbildningsgrupp eller militärregion och vilka förväntningar man har på dom t.ex att svara på alla kallelser via mail eller den valda kommunikationskanalen.

Då har hundföraren kommit till kompaniet, den vet vilken plats den har i kompaniet och hur kommunikationen fungerar. Vad är nästa steg? Se till att hundförarna får så mycket förståelse som möjligt för hur förbandet jobbar i sin helhet. Se till att dom är inbjudna till alla övningar som kompaniet genomför även om det är en KU där hund kanske inte är lämpligt. Det hjälper dom otroligt mycket att få vara med och förstå, även utan sin hund. Man får som chef inte glömma att dessa soldater i stor utsträckning inte gjort värnplikt och därför saknar dom allra flesta grundkunskaper som en soldat vanligtvis har. Att få deltaga på övningar även där hunden inte kan nyttjas kommer ge dom en större förståelse. "Varför står vi längst bak i den här kolonen vid strid i bebyggelse? och vad är det som tar sån tid?" Med en större helhetsbild kan hundföraren själva komma på idéer och förslag på hur hunden nyttjas bäst. Hundförarna och framförallt hundarna har ingen eller väldigt lite erfarenhet i hur det är att agera i en grupp när gruppen börjar agera, kommunicera och röra på sig. Hundarna behöver vänjas vid att det kommer finnas en hel grupp på linje, det kommer skrikas ut olika kommandon och det kommer troligtvis springas en hel del även när hunden inte ska göra det. För vissa hundar kommer olika delar av detta vara väldigt triggande och då måste man sätta rätt nivå för att hunden ska ha chans att lyckas. Jag hör alltför om nya hundförare som kommer ut på kompaniet och dom skickas ut på sin första KU och det är strid med lös ammunition och hundföraren skickas bara med utan att man har en tanke på risker, säkerhet och är den här hunden verkligen på rätt nivå för att kunna lösa den miljön? Oftast går det bra men man kan med ganska enkla medel stegra utbildningen för hundarna så dom har en bättre förutsättning och då minska risken med att man skadar en hunds förmåga.

Varför jag trycker på att det är viktigt att få med hundförare med eller utan hund i utbildningen är för att jag har stött på lite för många hundförare som 1-2år efter dom klarat sitt behörighetsprov, är på samma nivå rent utbildningsmässigt som när förbanden tog över dom. En välutbildad och motiverad hundförare kan nyttjas till mycket!

Börja med det enkla

Små enkla övningar till att börja med och sen utöka storleken på grupp och nivån på störning med ljud och spring. Genomför t.ex strid från stridsställning torrt men börja med att bara två soldater går på vardera sida om hunden och sedan intar skydd på marken. Hundföraren lägger hunden och sig själv ned. När det går kan man prova skrika lite kommandon och sen utöka med fler och fler soldater. När det kommer till hund så måste hunden lära sig sortera alla dessa nya intryck som kommer med att agera i en större kontext. Samma sak om man är ett förband som övar mycket strid i bebyggelse så behöver hunden vänjas vid olika framryckningar på gata, hunden behöver kanske särskilt vänjas vid att lyftas in och ut ur fönster. Viktigt att tänka på bullergränser med hund, det går att bedriva stridsutbildning när hund är med i formationen men då ska man ha tänkt till särskilt vad syftet är och tagit höjd för den risken. Till en början är det bättre att öva momentet torrt alt avfyra ett skott, flytta hunden ur risk och sen fullfölja momentet med eldgivning.

Utbilda era chefer Kanske det viktigaste man kan göra som kompani det är att utbilda era chefer i hundtjänst. Får ni in era första hundar eller nya chefer så se till att ni arrangerar ordentliga KU:n riktade mot hund. Men hundkunskap som kommer era chefer kunna ta med det i sina stridsplaner, övningsplaneringar och det blir en mycket mer naturlig del av förbandet. Hunden kan vara ett fantastiskt verktyg om man vet hur den ska nyttjas. Finns tyvärr alldeles för många exempel där hundförarna håller till för sig själva och resten av förbandet gör annat.

Summering

Det kanske låter som ett väldigt stort arbete att ta emot era nya fyrfotade kamrater och det kan det vara i början men den sensor som förbandet vinner är svårslagen. Hundförare är soldater med hund, se till att ni utbildar dom som soldater så ni kan nyttja dom fullt ut. Hunden är en fantastisk sensor om den nyttjas på rätt sätt. Viktigt att ni som chefer utbildar er, nyttjar ert hundbefäl så mycket det går och se till att era hundförare får chans att utvecklas. Det är värt att lägga lite tid och energi på att lägga delar av era övningar så hunden kan nyttjas även om ni nyttjar någon form av ammunitionseffekt på övningen. Fastnar dom på samma nivå som efter patrullhundskursen så har ni sämre nytta av dom och i värsta fall slutar dom.

Känner ni att ni saknar hundkompetens i kompaniet? Fråga ett grannkompani som kanske är duktiga på det om dom kan hålla en KU för cheferna. Har man frågor, funderingar eller vill bolla idéer så kan man även höra av sig till mig.

robin@stormahundtjanst.se